.

...dom "högre" cheferna kommer nej ons tors fre...så jag bara MÅSTE in och jobba. Fyfan alltså...att man ska behöva känna sig som en kass mamma bara för att cheferna skall bli nöjda. de e fanme läskigt. Att jag inte ska få kunna vara hemma och ta hand om min dotter som e sjuk. Visst, nu kommer mamma ut och tar hand om henne på torsdag, vilket jag vet att hon gör jätte bra. Men jag vill ju vara där, jag vill att Holly ska kunna krama SIN mamma när hon blir ledsen och är sjuk, att hon kan sitta i MITT knä när hon vill vila sig. Nu får jag åka in till jobbet på torsdag för att cheferna vill träffa mig...bullshit. jag vet hur det blir...jag får stå i kassan hela jävla tiden medans dom står ute på lagret och knappt får fram ett hej när man kommer till jobbet.
Dom måste ju glänsa. Jag spyr....blir så arg och ledsen att jag vill gråta. Camilla sa att "dom kanske börjar undra ifall du inte e här denna gång heller, jag menar du va ju sjuk sist dom va nere" ja jag va ju tväyr det. Men vafan kan man göra. ren jäkla otur bara. Och de e inget jag tycker e kul alls...jag vill ju såklart visa framfötterna med. Men ska jag behöva jobba när jag har hög feber och bara skakar och vill krypa under jorden och framförallt, ska jag behöva skita i min dotter när hon e sjuk för att dom skall komma ner och styra upp på jobbet?? E dom så dumma så dom inte fattar att sjukdomar e inget man kan styra över!!!!!??? E det såhär det kommer fortsätta på jobbet?? Det började med att man ALLTID fick dåligt samvete om man var tvungen att vara hemma, och då menar jag verkligen tvungen. För jag är verkligen ingen sån som är hemma för lite huvudvärk! Nu är det så man bara vill gråta när man måste ringa jobbet och säga att man behöver va hemma. Någon som e avundsjuk?? tror nog inte det.